Jag hade blivit med tvingad till ännu en strandutflykt med min bästa väns Nellies gäng. Enda anledningen varför jag tackade ja var för att jag är hungrig och jag hade slut på mat i min lägenhet. Nellie lovade gratis korv och öl. Jag rynkar på näsan när jag tänker på det sistnämnda. Öl har aldrig varit i min smak. Överhuvudtaget dricker jag inte så mycket.

  Visst, alla i Nellies gäng är trevliga men det slutar alltid med en diskussion om vem som är det sötaste paret eller har varit tillsammans längst. Jag skäms så för jag är den enda singlen.

Min garderob är rätt begränsad men jag lyckas alltid få ihop en passande och förhoppningsvis snygg eller söt outfit. Jag tar på mig ett par jeansshorts och en ljusblå topp över min enkla bikini i rosa och silver.

  Jag hör Nellies bil tuta utanför och snabbt byter jag min slitna plånbok mot en handväska som jag sällan använder. I den stoppar jag min mobil och lite pengar. Mina bruna flipflopps, ett par solglasögon och sedan, efter att ha låst dörren, rusar jag ner för trapporna och sätter mig i framsätet i den gamla volvon.

   Nellies bilkörning brukar få mig att må illa men stranden vi ska till idag, Tropical beach, är så nära min lägenhet i centrala Helsingborg att jag inte ens bryr mig om bilbältet.

  Resten av gänget är redan där och Nellie hoppar snabbt ur bilen och springer fram till sin kille, Martin, som placerar en kyss på hennes läppar. Jag kan inte hjälpa det. Avundsjukan slingrar sig som en orm runt min hjärna och raderar alla glada tankar. Tänk om en kille kunde behandla mig sådär...

  "Hej Karro!" en blond tjej, Mimmi, som jag tycker mycket om står vid muren som skiljer stranden från vägen. Hennes kille Linus står bredvid och han har armen om henne. "Hej" får jag fram.

  Ush! Varför måste jag vara så blyg? Osäkert tvinnar jag en mörkbrun håttest mellan fingrarna. "Kom Micke har nog fått fart på grillen nu!" Mimmi ler vänligt och vi går tillsammans ner till Micke. Micke som alltid brukar ha en grill framför sig sitter i stället tillsammans med ett annat gäng.

  "Kom! Vi får låna Hasses grill, den är fortfarande varm!" Micke gör en gest mot en lång solbränd kille som verkar fungera som ledare för det andra gänget. Nellie är vår.

  Det gänget ska stanna länge så vi sätter oss med dem och äter vår korv. När jag ätit tre välgrillade korvar och druckit minst en liter cocacola ,i det ovanligt varma skånevädret, är jag proppmätt. De två gängen kommer bra överrens och vi pratar medan vi väntar på att vi kan bada utan att få kramp eller nåt.

  Ganska snart kommer vi in på ämnet kärlek. Hasse säger skämtsamt att de bara har en singel. Då måste Nellie förståss nämna mig och jag dör nästan av skam när hon pekar ut mig. "Någon för dig Robin?" undrar någon och alla skrattar utom jag och en till som troligtvis är Robin. Så snygg han är. Brunt hår och gröna ögon. Dessutom är han bredaxlad och muskulös. Jag beundrar honom i smyg tills Nellie ropar att de kan bada. Alla försvinner med sina flick- respektive pojkvänner. Jag blir kvar med... Robin.

  Tomater är färglösa i jämförelse med mitt ansikte när Robin flyttar sig så vi sitter så nära att våra armar nästan snuddar vid varandra. "Så vad heter du? Du hörde ju vad mitt namn så det är väl rättvist att jag fick höra ditt." Han ler och jag tappar nästan talförmågan. "Ehh, Karolina. Karro." Min röst låter förfärligt så jag harklar mig så tyst jag kan. Han iakttar mig och jag tror jag håller på att dö. Rodnaden är så irriterande! "Du är väldigt söt när du rodnar." viskar han. Där dog jag. Nej jag sitter fortfarande på stranden i solnedgången bredvid en ursnygg kille som precis sagt jag var söt. Jag vänder ansiktet mot hans och han tittar in i mina blå ögon. En hårlock faller ner och täcker min kind, men bara några sekunder för sedan lägger Robin den bakom mitt öra. "Kan jag få ditt nummer?" frågar han och visst får han det, och jag får hans.

"Erkänn! Du gillar den där Robert!" Nellie torterar mig i bilen på väg hem. "Robin" rättar jag henne och rodnar."Ha! Jag sa fel med flit bara för att se om jag hade rätt! Men nu är det för sent." hon suckar. "Det är inte alls för sent. Jag fick hans mobilnummer." säger jag. "YES!" utropar Nellie. "Du måste ringa honom imorgon!" Hon är verkligen eld och lågor. "Okej, okej" säger jag och kan inte låta bli att skratta åt hennes entusiasm. Sen hoppar jag ur bilen och springer upp för trapporna till min lägenhet.

Ska jag ringa eller inte? Inte.

______________________________________________________________________________________

TYCKTE NI OM DET? GE GÄRNA TIPS OCH RÅD, JAG TÅL KRITIK!! Kram författaren av Promise!

 

sandra

17 april 2013 20:09

Bra, måste nästan fortsätta på nästa kapitell nu direkt ju :)

http://saandras.bloggplatsen.se

promise

17 april 2013 20:34

Tack så mycket! Du gjorde min dag =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, hej! Alla har små svackor i livet. Jag har en just nu. Jag sätter mig ner för att skriva men det kommer bara en mening varje gång. En i taget, ibland ingen alls. Det tar tid och jag vet inte ens om det är någon som följer novellen, bryr sig om d...

slut!” ”Ja visst, du ska få pengar…” Jag går hem i solskenet på bra humör. Jag har pengar i fickan och jag hade stått på mig. Robin hade inte lyckats ljuga för mig. Ha!    ”Hur gick det?” Nellie pumpar mig på ...

svara. ”Hej.” säger jag kort. Mitt tonfall låter kyligt och jag får verkligen anstränga mig för att låta så. ”Hej, mår du bra? Var är du? Kan du komma? Vad är fel?” Jag får inte ens chans att svara. ”Jag mår sådär, jag b...

”Karro! Mår du inte bra?” Robins rädda röst är patetisk. Som om han bryr sig om mig. ”Lämna mig ifred!” det hörs att jag har gråtit och jag har säkert spår av tårar i ansiktet. Tur jag tog vattenfast mascara imorse… &rd...

på kinden. Jag fnittrar nervös och det ser ut som han ångrar sig. Han tror säkert att mitt fnitter är ett tecken på att jag inte känner så för honom. Ett beslut, det viktigaste i mitt liv, är allt som behövs. Om jag vågar. Och det gör jag. Snabbt try...