på kinden. Jag fnittrar nervös och det ser ut som han ångrar sig. Han tror säkert att mitt fnitter är ett tecken på att jag inte känner så för honom. Ett beslut, det viktigaste i mitt liv, är allt som behövs. Om jag vågar. Och det gör jag. Snabbt trycker jag mina läppar mot hans och sedan är det min tur att dra mig tillbaka. Han tittar förvånat på mig. Hans vackra ögon… Har jag gjort fel? Tycker han det har gått för fort fram? Jag börjar andas stötvis och stressar upp mig själv. Men Robin ler. Med hela ansiktet.

Nästa vår

”Robin! Hjälp mig!” Jag kämpade hopplöst med en flyttlåda som måste väga mer än mig själv. Jag befinner mig utanför ett hyreshus i trist brunt tegel. Han flinar och lyfter lätt den fullpackade lådan. Jag tror egentligen inte att det är sant. Jag och Robin, tillsammans i vår lägenhet. Efter sommaren som vi träffats, höst och vinter är det äntligen vår och vi ska bli sambos! Min mamma hade förståss förklarat för mig att det var för oss tidigt att flytta tillsammans, men vem har någonsin lyssnat på sina föräldrar? Jag tar en betydligt lättare påse, med halsdukar, vantar och mössor, innan jag springer upp för trapporna till tredje våningen. ”Goda nyheter! Detta var den sista!” jag ler glatt och Robin omfamnar mig.

   Lägenheten är en tvåa med kök och badrum. Vardagsrummet är det största rummet och har vita väggar och ett inbjudande trägolv. Vi har satt min soffa, eftersom den är störst i en hörna framför teven vi köpt tillsammans efter att ha sålt våra gamla. Rummet är tillräckligt stort för ett flera bokhyllor och fåtöljer. Köket är litet men med trevligt gräddvita skåpsluckor och modern spis, badrummet har bara en dusch, toalett och ett handfat med jag har lyckats trycka in massor med förvaringsutrymmen. Till sist hat vi vårt rum. Väggarna är tapetserade i en blå tapet och golvet är fejkat trä. Vår gigantiska säng har rummets huvudroll, och den är just nu bäddad med lakan som matchar väggarna. Jag kan se allt framför mig men vi har inte packat upp saker som böcker, tallrikar m.m Bokhyllorna är kusliga utan mina samlingar med gamla böcker och Robins bibliotek med action-filmer.

   Jag tar min stora röda resväska med mitt sista lass kläder och börjar hänga upp mina klänningar på svarta galgar innan jag hänger upp de i min del av den rymliga garderoben. Robins del är prydlig och hans fåtal kläder är perfekt vikta och strukna. Han är en riktig perfektionist. Jag är mer… medelmåttig. ”Ska jag beställa pizza?” undrar Robin och kommer in i sovrummet. ”Ja gärna!” svarar jag och hänger in den sista galgen. Han kommer fram till mig och ger mig en perfekt kyss. Jag besvarar den villigt och han skrattar. Jag tycker han kysser mig allt för sällan. Sedan fiskar han upp sin mobil ur fickan knappar in ett nummer vi har använt tusentals gånger. ”En kebabpizza utan lök tack.” Robin lägger på och går ut till köket. Inom ett par sekunder låter det som om någon viskar inne i köket och jag smyger försiktigt dit så att han inte hör mig. ”Ja, men jag måste gå nu, puss” Robin lägger på. Puss? Jag känner mig lite yr så jag går till sängen och lägger mig ner och stirrar upp i taket. Är Robin otrogen? Jag kan inte hindra min misstänksamhet trots jag önskar att jag hade sluppit höra det. Ordet ekar i mitt huvud.  Puss

______________________________________________________________________________________________________

Jag är själv imot sådana som skriver FÖRLÅT FÖR HEMSKT DÅLIG UPPDAT.!!!Men denna gången är det jag. Jag vet ju inte riktigt känsla av att flytta ihop med någon så jag var tvungen att fråga min syster om råd men hon har varit borta så jag har inte kunnat. Hoppas ni gillar den även om det inte är världens längsta, men jag gillar mellan-delar. Bättre än inget? Kram.

   (P.S Jag vill få ut kapitelet så fort som möjligt så jag har inte läst igenom det, sorry om stavfel förekommer...! D.S)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, hej! Alla har små svackor i livet. Jag har en just nu. Jag sätter mig ner för att skriva men det kommer bara en mening varje gång. En i taget, ibland ingen alls. Det tar tid och jag vet inte ens om det är någon som följer novellen, bryr sig om d...

slut!” ”Ja visst, du ska få pengar…” Jag går hem i solskenet på bra humör. Jag har pengar i fickan och jag hade stått på mig. Robin hade inte lyckats ljuga för mig. Ha!    ”Hur gick det?” Nellie pumpar mig på ...

svara. ”Hej.” säger jag kort. Mitt tonfall låter kyligt och jag får verkligen anstränga mig för att låta så. ”Hej, mår du bra? Var är du? Kan du komma? Vad är fel?” Jag får inte ens chans att svara. ”Jag mår sådär, jag b...

”Karro! Mår du inte bra?” Robins rädda röst är patetisk. Som om han bryr sig om mig. ”Lämna mig ifred!” det hörs att jag har gråtit och jag har säkert spår av tårar i ansiktet. Tur jag tog vattenfast mascara imorse… &rd...

 Tidigare: Ska jag ringa eller inte? Inte. Jag skickar ett sms. //Vad gör du idag?// Det är söndag så han är nog ledig... Hans svar kom snabbare än jag någonsin hoppats. //Inget, vill du göra något?// Om jag ville! //Vid Gröningen  om en halvtimme?...