Tidigare: Ska jag ringa eller inte? Inte.

Jag skickar ett sms. //Vad gör du idag?// Det är söndag så han är nog ledig... Hans svar kom snabbare än jag någonsin hoppats. //Inget, vill du göra något?// Om jag ville! //Vid Gröningen  om en halvtimme?//   //Okej!// Herregud!! Vad ska jag göra? Det känns inte riktigt som jag kan tänka klart medan jag sminkar mig lite lätt och tar på en somrig klänning och ett brunt bälte. Sedan tar jag på mig mina halvhöga skor med kilklack som är varmt rosa. Jag tar samma handväska som igår men jag struntar i solglasögon för det börjar bli lite mulet ute… Hoppas det inte regnar! Jag checkar hastigt väderprognosen på väg ut och de lovar solsken hela dagen. Den molniga himlen är nog bara en tillfällighet.

Han står och väntar på mig när jag kommer halvjoggande. Så fort det går i klackar. ”Hej” säger jag blygt. Robin ler och jag smälter. ”Hej.” det blir en pinsam tystnad, för min del. Robin pratar på och nöjer sig med mina ja och nej, han är riktigt behaglig att umgås med. ”Vad hade du tänkt att vi skulle göra idag?” undrar Robin till slut och jag förstår att jag måste säga mer än, vet inte. ”Ehh, promenera och kanske köpa lite glass. Eller se en film.” jag anstränger mig för att inte stamma. Rodnaden sprider sig på mina kinder när han tittar djupt in i mina ögon. ”Okej, den här glasskiosken har god jordgubbsglass.” Jag köper två stycken och ger ena till honom. ”Nej, jag kan betala…” säger han ”Det är okej.” Jag är inte rik men jag har jobb på en restaurang och har mina besparingar från hela livet efter som jag inte behövt ta något studielån. Robin sköter resten av samtalet nästan som en monolog fast jag borde nog säga mer. Mina tankar är ett hopplöst trassel.

  Sedan efter ett tag med regelbundna frågor om mitt liv slappnar jag plötsligt av. Robin verkar gilla min blyghet och jag börjar vara med i samtalet. Frågar honom och motiverar mina svar. Hans sammetsmjuka röst får mig att tala fritt från hjärtat och jag glömmer tid och rum. Vi sitter på en bänk och pratar om vår barndom och vänner vi har nu. Jag nämner Nellie och han tittar förvånat på mig. ”Vad?” jag spänner mig lite. ”Jag tyckte bara att hon var lite… utåtriktad för din smak.” han verkar inte hänga upp sig på det men jag vill plötsligt veta varför ha vill umgås med mig för han är bara snäppet blygare än Nellie. Jag samlar allt mitt mod. ”Men varför… varför är du med mig då? Är inte du för utåtriktad för ”min smak”?” Jag håller andan i väntan på svaret. ”För…” nu blir han blyg helt som en blixt från klar himmel. Jag tycker mig till och med se att han… nej det kan inte vara sant! Han rodnar!! ”för jag tycker om dig. Jag vågar säga att jag tycker om dig mer än vad du tycker om mig.” Andas Karro. Andas. Jag är ytters nära på att svimma. Robin kysser mig försiktigt

______________________________________________________________________________________

BAM! DET VÄNTADE NI ER INTE........ HEHE SES!  DET BLEV ETT KORT KAPITEL FÖR JAG TYCKTE DET BLEV PERFEKT ATT STANNA DÄR. =) KRAM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, hej! Alla har små svackor i livet. Jag har en just nu. Jag sätter mig ner för att skriva men det kommer bara en mening varje gång. En i taget, ibland ingen alls. Det tar tid och jag vet inte ens om det är någon som följer novellen, bryr sig om d...

slut!” ”Ja visst, du ska få pengar…” Jag går hem i solskenet på bra humör. Jag har pengar i fickan och jag hade stått på mig. Robin hade inte lyckats ljuga för mig. Ha!    ”Hur gick det?” Nellie pumpar mig på ...

svara. ”Hej.” säger jag kort. Mitt tonfall låter kyligt och jag får verkligen anstränga mig för att låta så. ”Hej, mår du bra? Var är du? Kan du komma? Vad är fel?” Jag får inte ens chans att svara. ”Jag mår sådär, jag b...

”Karro! Mår du inte bra?” Robins rädda röst är patetisk. Som om han bryr sig om mig. ”Lämna mig ifred!” det hörs att jag har gråtit och jag har säkert spår av tårar i ansiktet. Tur jag tog vattenfast mascara imorse… &rd...

på kinden. Jag fnittrar nervös och det ser ut som han ångrar sig. Han tror säkert att mitt fnitter är ett tecken på att jag inte känner så för honom. Ett beslut, det viktigaste i mitt liv, är allt som behövs. Om jag vågar. Och det gör jag. Snabbt try...