”Karro! Mår du inte bra?” Robins rädda röst är patetisk. Som om han bryr sig om mig. ”Lämna mig ifred!” det hörs att jag har gråtit och jag har säkert spår av tårar i ansiktet. Tur jag tog vattenfast mascara imorse… ”Babe, vad är det?” han tänker inte ge sig. Jag gör det enda jag kommer på. Nellie. ”Jag ska sticka till Nellie, jag måste prata med henne om en sak.” Robin ger mig bekymrad blick, som jag ignorerar. ”Men pizzan då?” ”Äh, jag kan värma.” Om jag kommer tillbaka. Robin lämnar rummet och snabbt kommer jag på fötter. Jag letar upp min sminkväska och bättrar på mascaran och använder min concealer för att radera några gråtledtrådar. Sedan byter jag ut mina mjukisbyxor och för stora mysjacka mot ett par ljusa jeans, ett silvrigt bälte och en gullig topp. Jag stoppar ner mobil, pengar och nycklar i min lilla handväska och börjar ta på mig mina converse.  Medan jag knyter skosnörena kommer Robin ut i hallen och väntar på en kram han inte kommer att få. Jag gör en dubbelknut och reser mig upp, tar min tunna vårjacka i mörk grönt och en snygg mössa. ”Hejdå.” mumlar jag innan jag öppnar dörren och går ut. ”Karro, vänta!” Robin springer efter mig och tar tag i min handled. Hastigt rycker jag åt mig armen och ger honom en arg blick. Innan var jag ledsen men nu är jag arg. Rätt ursinnig faktiskt. ”Hejdå!” utbrister jag och börjar springa ner för trappan. Robin får ett nytt grepp runt min axel och han tvingar mig att stanna. ”Karolina” säger han och betonar hela mitt namn. ”Vad är fel?” ”Det borde väl du veta, din jävla falskspelare!” Robin stirrar i luften framför sig och jag ser min chans. Efter några sekunder är jag utomhus och jag tar upp mobilen och ringer Nellie. ”Hej Karro!” Jag ler lite när jag hör hennes röst. Hon är alltid så glad. ”Hej, är du hemma?” frågar jag. ”Ja, jag har faktiskt inget att göra. Ska jag sticka till er?” Er. ”Nej jag kommer till dig, jag är där om en kvart, max.” ”Okej!” Jag lägger på och tar upp lite pengar från min handväska. Sedan går jag mot busshållplatsen. Bussen kommer och jag betalar snabbt och sätter mig på första bästa plats. Snart är jag framme hos Nellie tänker jag.

   Nellie öppnar dörren så snabbt att hon måste ha stått några meter ifrån. ”Hej Karro!” Hon ger mig en kram. ”Hej, Nell. Vi måste snacka.” säger jag tyst. Även om mitt förhållande med Robin fått mig väldigt mycket mer utåtriktad är jag fortfarande blyg när man ska prata om viktiga saker. ”Visst, vi kan sitta i soffan, vänta där jag gör vi te!” Jag tar av ytterkläderna och hänger prydligt upp jackan men tar med väskan. Nellies sovrum är väldigt hemtrevligt och hennes lilla mysiga soffa i rött mjukt läder är jättebekväm. Nöjt slår jag mig ner i ena hörnan. Vilket inte är svårt eftersom soffan är så liten att man knappt får plats två stycken.

   Nellie måste ha världsrekord på att göra te snabbt, för det dröjer inte alls länge innan hon kommer med en bricka där det står två, stora koppar och ett fat med kanelbullar. Om jag inte ser fel, så är det Nellies mamma, Anne, som har bakat dem och det är mina favorit bullar. ”Så, vad är det du vill prata om?” säger Nellie. ”Det är Robin...” Nellie tittar uppmuntrande på mig. ”… jag tror att han är otrogen.”  Du sa vad!?” Nellies mun formas till ett liten O. ”Ja, han gick ut till köket, viskade i telefonen och avslutade samtalet med, ”Jag måste gå nu. Puss” och det gör han bara med mig!” Nellie ser förstörd ut. ”Fy vad elakt!! Men du kan väl bo här så länge?” frågar hon och jag tror hon kan läsa mina tankar. Aldrig i livet kan jag gå tillbaka säga förlåt, hitta på en lögn om varför jag skrek dumma saker och sedan sova bredvid honom i sängen. Jag ryser nästan vid tanken. ”Tack, det gör jag gärna, men jag har inte tagit med fler kläder…” ”Men du är väl ledig imorgon när Robin jobbar? Då kan du ju gå hem och hämta lite mer grejer.” Jag måste le åt hennes idé, hon har alltid kommit på en massa planer. De flesta bara för att se om det funkar. Men denna gången är den bra på riktigt och jag nickar instämmande. ”Vi kan sova skavfötters!” Hon fnissar och jag vill bara koppla bort Robin en stund så jag fnissar också lite. Vi har ingen aning vad vi fnissar åt så vi börjar gapskratta. Vårt skratt avbryts av min ringsignal. Skärmen visar en bild på Robin. Jag trycker på ignorera och sedan går jag in på kontakter och raderar honom. Snart ringer det igen och det är Robins nummer igen. Jag suckar och funderar ett ögonblick innan jag trycker på  

______________________________________________________________________________________________________

Vad tror ni hon trycker på? Svara eller ignorera?  Vad hade ni gjort? Hoppas ni gillar Kapitel 4! Funderar på att byta Kapitel mor Del istället eftersom varje inlägg är rätt så korta. Vad tycks? Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej, hej! Alla har små svackor i livet. Jag har en just nu. Jag sätter mig ner för att skriva men det kommer bara en mening varje gång. En i taget, ibland ingen alls. Det tar tid och jag vet inte ens om det är någon som följer novellen, bryr sig om d...

slut!” ”Ja visst, du ska få pengar…” Jag går hem i solskenet på bra humör. Jag har pengar i fickan och jag hade stått på mig. Robin hade inte lyckats ljuga för mig. Ha!    ”Hur gick det?” Nellie pumpar mig på ...

svara. ”Hej.” säger jag kort. Mitt tonfall låter kyligt och jag får verkligen anstränga mig för att låta så. ”Hej, mår du bra? Var är du? Kan du komma? Vad är fel?” Jag får inte ens chans att svara. ”Jag mår sådär, jag b...

på kinden. Jag fnittrar nervös och det ser ut som han ångrar sig. Han tror säkert att mitt fnitter är ett tecken på att jag inte känner så för honom. Ett beslut, det viktigaste i mitt liv, är allt som behövs. Om jag vågar. Och det gör jag. Snabbt try...

 Tidigare: Ska jag ringa eller inte? Inte. Jag skickar ett sms. //Vad gör du idag?// Det är söndag så han är nog ledig... Hans svar kom snabbare än jag någonsin hoppats. //Inget, vill du göra något?// Om jag ville! //Vid Gröningen  om en halvtimme?...